Ortnamnet Tuna anses tyda på en inhägnad kult- och samlingsplats för traktens folk sedan urminnestid. Här i Tuna by, Alsike, upptäcktes år 1893 så kallade båtgravar.

I början på 1930-talet grävdes de ut av professor Hjalmar Stolpe och T.J. Arne som publicerade ”Das Bootgräberfeld von Tuna in Alsike” 1934. Liknande båtgravsfynd från tiden 550-ca 800, alltså yngre järnålder, finner man vid Ultuna, Gamla Uppsala prästgård, Valsgärde och Vendel i Uppland.

Här i Tuna hittade man 10 stycken i marken nedsatta båtar av 8-12 m längd. Fyndmaterialet var mycket rikt, eftersom det inte var fråga om brandgravar. Tidens gravskick var annars oftast bränning och gravsättning under hög eller stensättning. Men här ligger den döda mannen eller kvinnan i båten tillsammans med vapen, husgeråd, verktyg, hundar, hästar, gäss, får, proviant, smycken, dräktdetaljer, allt för att förberedas på ett angenämt liv efter döden. Kanske ville man hedra en familjs huvudmän/-kvinnor på detta speciella sätt.